Spider-Man: Into The Spider Verse – en film intrasslad i sitt eget spindelnät

Miles Morales är en 13-årig kille som precis har börjat på en ny skola som ligger i mycket finare kvarter än han är van vid hemma i sitt Brooklyn. Men det är svårt att passa in, speciellt när Miles precis blivit biten av en radioaktiv spindel, han tror att det är puberteten som har kommit men istället håller kroppen på med att anpassa sig till att bli Spider-Man. Det räcker inte bara med livsförändringen att bli Spider-Man utan Miles blir också indragen i Peter Parkers, ja ni vet den riktiga Spider-Mans försök att förstöra en dimensionmaskin innan den skapar ett svart hål i Manhattan. Detta leder till att fler Spider-Man kommer in i Miles liv som kommer från andra dimensioner.

Ja, ni hör själva att manusförfattarna hade inte bara en idé och inte bara en karaktär utan flera som de valde att ta med i filmen, vilket leder till en väldigt invecklad historia. Men det var väldigt nödvändigt att ha med en tecknad Spider-Man gris, vilka förmågor han har kan jag tyvärr inte svara på, trots att jag har sett filmen. Men jag tror heller inte det var meningen, utan han är med som en rolig sidekick.

När första trailern för en tecknad Spider-Man från Marvel kom ut trodde jag att det var ett skämt. Hur många gånger kan Marvel göra film om Spider-Man och nu till råga på allt en tecknad variant. Hur många olika varianter kan genomföras innan den yngre publiken blir mättade. För Spider-Man är en populär figur bland de yngre och även bland de tre pojkar jag har med mig. De skrattar en del under filmen, speciellt åt grisen, men de verkar också lite förvirrade när filmen väl är slut. För min son beskrev det så bra, att karaktärerna i filmen är så många att man aldrig hinner skaffa sig en uppfattning eller känsla över vilka de är och vad de fyller för syfte för att få historien att föras framåt.

Filmen är som bäst när det är de enkla, tecknade scenerna, med flera rutor samtidigt precis som i serietidningarna och med samtidiga och typiska uttryck som ”kaboom”, ”svoosch” som flyger förbi. Det är när manuset blomstrar ut för mycket och tar överhand, så det magiska med det tecknade går förlorat, som filmen går på minus. Tyvärr händer detta alldeles för ofta och gör att filmen blir alldeles för lång. För inledningen av filmen är riktigt bra, bara de hade fortsatt vara nöjda med att leverera en tecknad film i serietidningsformat.

Men vad vet jag som morsa, det viktigaste var att grabbarna var nöjda, så här har ni ett säkert julklappstips till alla som har ungdomar där hemma.

/Sara Trast

Kommentera.