Recension: A star is born

Jackson ”Jack” Maine är en känd artist som i jakten för att släcka sin törst tar sig in på en bar där servitrisen och barsångerskan Ally uppträder under kvällen. Jack blir genast förälskad i både hennes röst som personlighet. Ally har gett upp drömmen om att bli artist då hon alltid fått höra att hennes utseende inte duger. Men Jack tar henne med sig upp på scenen där hon får framföra en av alla sånger som hon själv har skrivit och en stjärna är född.

Bradley Copper har med sin regi i den här filmen skapat A star is born i och med Lady Gaga, som i mina ögon får en pånyttfödelse både som artist och sångerska. Hennes röst kommer till större rättvisa än vad den har framstått tidigare i hennes karriär. Hon har ett utseende med stor karisma utan all smink och olika hårfärger som hon annars brukar klä sig i. Jag hoppas att hon även framöver vågar vara mer naturlig i sin framtoning, både när det gäller utseende som röst. Bradley Cooper är fantastiskt bra på att sjunga med tanke på att det inte är hans yrke. Frågan är hur han ska förvalta sin talang framöver och om vi kommer att få chansen att höra mer av hans musikaliska talang i fler filmer.

Filmen blir ibland lite långsam och förutsägbar, men som publik förlåter vi detta, eftersom helheten är godkänd. Styrkan i filmen är relationen mellan huvudrollsinnehavarna och början av filmen är klart bäst när deras relation tar de första stapplande stegen. Det är också i början av filmen som vi får se den naturliga versionen av lady Gaga som både vi som biopublik och Jack i filmen blir förälskade i.

Önskar bara att de hade hållit sig till den naturliga versionen av ”Lady Gaga” filmen igenom, utan att avslöja för mycket. Låten Shallow som spelas ständigt på radion får nu en ny betydelse när man har sett filmen. Så nästa gång jag hör den kommer ståpälsen på armarna att vara ett faktum.

/Sara Trast

Kommentera.