Robin Hood – Lättsmält underhållning

Berättelsen om Robin Hood, en litterär hjälte som blev omnämnd för första gången 1377 och redan 1908 blev den fredlöse, som tar från de fattiga och ger till de rika, gestaltad på film för första gången. Sedan stumfilmen 1908 har legenden om Robin Hood filmatiserats ett ändlöst antal gånger, en del mer lyckade än andra och även några i tecknat format.

Precis i början av den här filmen utlovas en annorlunda version av godnatt sagan om Robin Hood och igenom hela filmen undrar vi när det nytänkande ska ta fart. För om det är faktumet att innevånarna i Nottingham har tagit sin tillflykt till gruvorna istället för skogen eller att kostymören ibland har varit ”crazy” nog att blanda nutidskläder med dåtidens design, så står det sig tamt mot vad som är utlovat. För vi väntar igenom hela filmen på att tempot ska höjas och spänningen ska infinna sig. Men faktum kvarstår att berättelsen är väldigt slätstruken, inte något spännande tillskott bland mängden tidigare filmatiseringar om Robin Hood.

Skådespelarna upplevs oengagerade, som om de gör vilket dag jobb som helst. Taron Egerton, som spelar Robin Hood, är annars en favorit från Kingsman, men faller nu platt i sitt framträdande. Jamie Foxx, som lille John, gör sitt bästa med ett platt manus och tråkiga repliker, för att få publiken att förstå varför Robin av Locksley väljer att bli Robin Hood. Men även dessa försök faller platt i en filmatisering som saknar allt det där där extra som bra manus och bra regi kan leda till.

Robin Hood fungerar som en lättsmält fredags underhållning i hemma soffan och den här filmatiseringen om vår hjälte i Sherwoodskogen kommer inte att gå till historien som en av de bästa tyvärr.

/Sara Trast

Kommentera.