Recension – Star wars: The last Jedi

Det är så härligt att se en fullsatt biograf till premiären av Star wars: The last jedi. Spänningen och förväntningarna riktigt känns i luften när den åttonde delen i sagan ska till att börja.

Berättelsen inleds med en häftig luftstrid när motståndsrörelsens högkvarter har avslöjats och de måste fly från imperiet. Det är den bästa actionscenen i hela filmen. Sen blir handlingen väldigt hoppig, berättelsen utspelar sig på flera platser samtidigt vilket inte är något problem om varje scenbyte hade fört äventyret framåt. Men scenbytena används för att publiken ska behålla sitt intresse. Det mest spännande i filmen är den klassiska kampen mellan den onda och goda sidan av kraften som illustreras genom en mental kontakt mellan Rey och Kylo Ren som befinner sig på olika sidor av galaxen. Vem av de är starkast och vem kommer att segra. Här hade det varit häftigt om manusförfattaren hade vågat gå emot strömmen och göra något nytt i Star wars-sagan men tyvärr blir berättelsen bara en kopia på tidigare filmer. Det är mycket i filmen som är en upprepning av vad vi tidigare redan har sett och upplevt.

Förväntningarna är givetvis höga eftersom föregående del ”The force awakens” var riktigt bra. Men The last jedi saknar egentligen en röd tråd, frågan är vad filmen ska förmedla. Givetvis får biobesökaren underhållning för pengarna men filmen känns som en typisk mellanfilm i väntan på slutet. Men det är en fröjd att bara få uppleva Daisy Ridley som spelar huvudrollen Rey, som gör som vanligt en fantastisk insats. Där har de verkligen gjort en lyckad casting och hennes trovärdighet höjer hela filmen. Vi får verkligen hoppas på att hon har en lika viktig och stor del i sista filmen och att kärlekshistorian mellan Rey och Finn får ett lyckligt slut.

/ Sara Trast

Kommentera.