Recension – Three billboards outside Ebbing, Missouri

Hårdhudade Mildred Hayes är less på att den lokala polisen inte har lyckats hitta hennes dotters mördare. I sin förtvivlan letar hon efter sätt att provocera och väcka liv i utredningen. På tre stycken bortglömda reklampelare, på en väg som tillhör det förgångna och som endast används av efterblivna, ser Mildred en chans att uttrycka sin förtvivlan. Budskapet på reklampelarna väcker givetvis starka känslor och Mildred får som väntat stor uppmärksamhet från polisen men även från sina närmaste i familjen. För Mildred startar en daglig kamp att försvara och fortsätta våga stå upp för det hon har valt att förmedla till alla i sin omgivning.

Martin McDonagh har både skrivit, producerat och regisserat detta tragikomiska drama. Hatten av för någon som kan skriva ett intressant manus som utgår från tre reklampelare och få till en sådan levande och överraskande filmberättelse. Filmens utgång går inte på något sätt att förutspå. Alla roller är tragiska utan att filmen blir svart, den ena minuten skrattar man och den andra fälls det några tårar om vart annat. Replikerna är fyndiga, komiska och rak på sak. Värmen i filmen visas när karaktärerna stannar upp och tar in varandra, vi får då som biopublik chansen att hämta andan och bearbeta det som har hänt. Ingen av karaktärerna är genomgod och ingen är helt ond, utan alla visar sig ha ett hjärta av guld när allt ställs på sin spets. Filmen blev nominerad till fyra Golden globe och fick pris för bästa film. Båda huvudrollsinnehavarna; Woody Harelsson som spelar polischef och Frances McDormand som spelar Mildred var nominerade. Båda gör en fantastisk insats men det är Woody som tar upp filmrutan som bäst när han är med.

Vi får hoppas på att filmen kan visas igen, för då uppmanar jag alla att ta chansen att se ett drama som kommer att gå till filmhistorien.

/Sara Trast

Kommentera.