Recension: The Emoji movie

Alex är en vanlig kille som går på gymnasiet och har precis som alla andra ungdomar en mobil. Men i Alexs mobil finns det en Emoji vid namn Gene som kan göra alla andras ansiktsuttryck och förmedla flera känslor samtidigt men inte sin egen. Detta ställer givetvis till det för Gene eftersom han inte passar in och han kan dessutom inte göra sitt jobb. För det menlösa ansiktsutrycket ”meh” som är Genes arbetsuppgift, kan han inte leverera under press när Alex trycker på knappen. Gene ställer till det för alla och för att lösa problemet måste han ge sig ut i den mobila världen för att hitta någon som kan programmera honom rätt.

Har det kommit så långt att Sony pictures måste vända blickarna mot den digitala världen för att hitta berättelser att berätta. Eller är det bara ett naturligt steg att rollfigurerna i tecknade filmer sakta kommer att bytas ut till figurer ur datavärlden. Det blir naturligt att The emoji movie jämförs med filmen Röjar Ralf som utspelas i ett tv-spel. Röjar Ralf har allt det som The Emoji movie saknar; figurer som känns levande och med härliga personligheter som tittaren kan sympatisera med, samt spänning. Filmen känns platt som mobilen och alla roliga app skämt får ingen respons hos tittaren. Min 9-åriga son beskrev det så bra: ”varför gjorde man den här filmen, vad är meningen med den”? Samtidigt är mina barn överens om att filmen givetvis har ett underhållningsvärde vilket jag däremot inte kan se. Men kanske är jag för gammal för att förstå meningen med filmen samt förstå underhållningsvärdet med emojis. Det viktiga är att barnen är nöjda när vi lämnar biografen.

Sara Trast

Kommentera.