Recension: Superhjältarna 2

Andra filmen om Superhjältarna börjar precis där den första tar slut. Så det passade bra att jag tillsammans med mina barn hade tittat på den första filmen kvällen innan. För inget nytt under solen har hunnit ske för superfamiljen Parr, sen vi såg de sist för 14 år sedan, utan vi tar vid där vi senast såg de.

Familjen fortsätter med sin kamp för att få vara Superhjältar utan att bryta mot lagen. Den här gången får de hjälp av en miljonär, Winston Deavor, som avgudar superhjältar och som har kommit på en plan för att få till en förändring av lagen. Genom att filma Mamma Helen, Elastaflickan, när hon räddar människor från farligheter hoppas alla att de kan återfå folkets förtroende för superhjältar. Men det blir en stor omställning för familjen att det är pappa Bob, Mr Incredible, som ska vara hemma och ta hand om familjen. Omställningen blir extra svår för pappa Bob, när det visar sig att baby Jack-Jack också har superkrafter, med betoning på flera.

Alla mina barn, inklusive mig själv, är överens om att Superhjältarna 2 är bättre än den första filmen. Allt är levererat i ett fräsch koncept med häftig action, bra story, och som publik får vi komma familjen ännu närmare in på livet och lära känna de lite bättre. Filmen utspelar sig i en tecknad miljö som är designad in i minsta detalj, allt är så hippt och med passande musik till. Vi får hoppas att vi inte behöver vänta ytterligare 14 år för att få återse de igen.

/Sara Trast

Kommentera.