Recension: Slender Man

Slender Man är spännande och bygger på legenden om den långa mannen utan ansikte och ser ibland ut som en skugga.

Han rövar bort barn och ungdomar. En del gör han galna genom att ta sig in i deras psyke och ge hallucinationer och mardrömmar, en del försvinner.

Några tjejer bestämmer sig för att framkalla honom genom en video som finns på internet. Detta blir början till en rad ohyggliga händelser i tjejernas liv. Några försvinner, någon annan blir tokig, någon försöker få honom att
förvinna. Det är inte jättebra skådespelare men filmen är bra och ger några hopp lite då och då.

Mest blir jag irriterad över det vanliga i alla skräckfilmer – Så fort man hör något så ska det undersökas trots att ljuden kommer från en källare och man är helt ensam. Tydligen finns ingen ström i deras hem heller då de alltid går i mörker i sitt eget hus utan tendens till att pröva trycka på knappen. Hur vet man då att det inte finns något ljus? Det är klart att det ju inte blir mycket till film om de inte skulle göra dessa saker, men det är bara dumheter ibland känner man. Att det inte kan kommas på något nytt någon gång, än alltid samma sak när det gäller mörka hus med konstiga läten.

Man vet vad som ska hända i förväg och blir därmed inte lika rädd när något hastigt dyker upp i rutan. Men filmen var ändå sevärd och det var en bra story som man kan bygga vidare på för att göra en uppföljare. Vi får väl se om det finns några planer för det.

Den får 3 av 5 stjärnor av mig.

/Jeanette

Kommentera.