Recension: Logan The Wolverine

Logan: The Wolverine

Marvels filmer brukar inte göra en besviken men det känns som att regissören till Logan: the Wolverine har fått helt fria tyglar. Har du läst vad filmen ska handla om så har du hela storyn. Wolverines förmågor avtar sakta och Charles har fått alzheimers vilket är ett livsfarligt tillstånd med tanke på hans hjärnkapacitet. Men då kommer det en flicka som har samma mutant förmågor som Wolverine. Det blir Logans och Charles uppdrag att rädda henne ifrån de onda krafterna som vill åt hennes förmågor för att använda de i eget vinnande syfte. Varför flickan har fått samma förmågor som Logan kan ni nog snabbt räkna ut.

Visst är filmen stundvis spännande och underhållande men det är en blandning mellan western och splatterfilm som inte går ihop med varandra. Aldrig har väl en Wolverine eller X-men film varit så brutal och blodig. Alla ska dödas genom att få knivarna i skallen eller få huvudet avkapat. Jag kommer på mig själv med att fundera på om inte flickan som spelar huvudrollen kommer att ha men för livet efter filminspelningen. Brutala scener övergår i långsam, ibland även känslosam dialog med western musik i bakgrunden som inte passar in i sammanhanget och som inte är trovärdig. Marvel brukar bjuda på ett manus som är nyskapande och bygger på ledtrådar som går att sätta samman med gamla som kommande filmer. Men det finns inget nyskapande med den här storyn och dialogen är usel. Det är bara Patrick Stewart som spelar Charles Xavier som gör en bra skådespelarinsats. I övrigt har jag inte en aning om vad man vill säga med den här filmen.
När jag ställer mig upp för att lämna biosalongen är det med blandade känslor men framförallt med en besvikelse. En besvikelsen över att rollfiguren Wolverine hade kunnat få en bättre avslutning. För har du sett reklamen har du redan räknat ut att en Wolverine som sakta förlorar sina förmågor bara kan sluta på ett sätt.

Sara Trast

Kommentera.