Recension – Det

Spänning, skräckblandad förtjusning och höga krav hade jag inför denna nyversion av 80-tals klassikern från Stephen Kings bok med samma namn.

Jag tittade på den gamla versionen strax innan jag skulle på bio och se den nya för att kunna jämföra och ha ett friskare minne. Tim Curry som spelar Pennywise i originalet är svår att slå och med tanke på att Bill Skarsgård dels är yngre och sötare så tänkte jag mig att det skulle bli svårt att få en läskig och bra Pennywise av honom men han gjorde rollen med bravur. Bill tycker jag är den bästa skådespelaren av alla Skarsgårds-barnen och har stor talang för knepiga och annorlunda roller som få kan spela. Han är våran svenska Johnny Depp.

Bill Skarsgård i DET.

Pennywise är ännu mer skruvad och brutal än i originalet och de är inte snåla med detaljerna kring en del händelser vilket ger mig ett obehag och får mig att känna mig lite illa till mods emellanåt . Var man inte rädd för clowner innan (vilket jag är ) så blir man det efter denna film. Filmen är obehaglig och skrämmande med väldigt bra scenografi och visuella effekter. Trots att detta är en skräckfilm om en mordisk galen clown som rövar bort barn och andra hemska saker som inte behöver nämnas med namn så finns det en värme i filmen också. Handlingen bygger mycket på barnen och det vardagsliv man står inför som tonåring. Allt från kärlek, vänskap, tonårsproblem och gemenskap till mobbning och tragiska hemförhållanden. Filmen är också väldigt sorglig och framkallar en liten tår i ögonvrån mellan varven.

Det är inlagt rappa repliker och roliga kommentarer som bringar skratt genom salongen. Det är en genomtänkt film med starkt budskap som visar att enighet och mod kan bekämpa ondskan vare sig den är övernaturlig eller mänsklig. Barnen som är huvudkaraktärerna i filmen gör lysande roller och lyfter filmen till ytterligare en nivå. Deras prestationer är professionella och trovärdiga och helt enastående. Filmen Bjöd givetvis på några ”skrämselhopp” också och gång på gång satt jag med ena handen framför ögonen för att kunna hålla för om det skulle bli för läskigt .

Wyatt Oleff, Jeremy Ray Taylor, Jaeden Lieberher, Finn Wolfhard, Sophia Lillis, Jack Dylan Grazer, och Chosen Jacobs i DET.

Producenten har även valt att dela upp historien i två delar vilket innebär att efter att jag har genomlidit två timmar av galen clown ska man upprepa det igen när andra filmen kommer. Även om jag inte gillar clowner så måste jag ju ändå se den bara för att det är en klassiker och har jag sett ettan så måste jag ju se hur det slutar också. Tack och lov är det ju säkert minst två år bort i alla fall. När filmen var slut gick jag ut ur salongen med många känslor i kroppen och tittade mig omkring några gånger på vägen hem för att försäkra mig om att ingen clown stod gömd någonstans och än idag ca. en vecka efter filmen ekar orden i huvudet. We all float down here and you will float too.

Det är en bra story som bjuder på många känslor och när även jag blir rädd så är den läskig. Trots denna upplevelse så var ändå lampan släckt när natten kom och jag kunde sova gott utan mardrömmar, men är du känslig och tycker att rysare är obehagliga ska du inte se denna film.

/Jeanette Sundström

Kommentera.